•  
• • Föreningen
• • Lokalföreningar
• • FfdN VästSverige/Skåne
• • En fika i Göteborg

Det första stället vi stannade till på var ett av de mer kända, Mauritz Kaffe på Fredsgatan. Där blev det ingen fika eftersom två trappsteg satte stopp för det. Synd, för de har gott kaffe. Nästa anhalt blev Fröken Olssons Kafé på Östra Larmgatan. Visserligen är det en förargligt hög tröskel där men den kan forceras om man har någon med sig som kan trycka på. Och det är ju ofta man har någon med sig när man fikar. Kaffet där smakar utmärkt och de har en stor disk med många godsaker. Men toaletten gick det inte att ta sig till . Sedan passerade vi i rask takt Bar Centro, Vanilj Kafé & Bar, Kafé Vallgatan, Café Cappuccino och Condeco på Fredsgatan. Inget av dessa ställen gick att komma in på förutom Kafé Vallgatan men nu var det av nöden tvunget att först hitta ett damrum. På nästa Condeco, det på Avenyen, kunde man få lätta blåsan. Men för detta krävdes att en personal följde med i en minimal hiss, som fanns i köket, och tog en några trappor upp. Nu började vi bli lite hungriga så två rejäla mackor beställdes in med en Latte och en Cappuccino. Gott var det och vi satt ute i solen. Servetter och annat fick vi hålla hårt i för det blåste starka vindar. Efter den härliga stunden i solen var det dags för det riktiga kaféstråket längs Vasagatan och in i Haga och vidare mot Linnégatan. Vi passerade 22 caféer och endast på två av dessa kunde man komma in med rullstol, Espresso House och Creperiet på Vasagatan, men ingen hade tillgänglig toalett. Nu var det dags att testa Bar Italia på Prinsgatan som Maria Jennehall hade hört om. Här fanns också en hög tröskel som krävde assistans men väl inne så var det ett härligt ställe. Italiensk glass, härligt bröd med italienska delikatesser och gott kaffe förstås. Här tog vi en varsin Frappino, kallt kaffe.   Riktigt gott och läskande. Efter att den slunkit ner så var det då dags igen att försöka gå på toa. Glassdisken fick flyttas, inget problem tyckte personalen, och sedan gick det att ta sig fram. Det krävdes millimeterprecision för att inte förstöra inredningen men det är man ju van vid. Nu började vi faktiskt bli lite sega i huvudet. Nu hade vi klarat av 32 kaféer. På alla ställen med trappsteg gick Maria in och frågade om de hade ramp. Det hade ingen. På de flesta ställena var personalen tillmötesgående och ville hjälpa till. Men en elrullstol på över 100 kg med passagerare är inget man lyfter. På många ställen gick det att dricka sitt kaffe ute så det är betydligt mer gynnsamt att ge sig ut på en fika i vackert väder när man sitter i rullstol. På kafé nummer 33 hittade vi den första handikapptoaletten. Det var på Condeco på Linnégatan. Ironiskt nog så var den ur funktion. Ja, vad ska man säga. Ni kanske undrar om vi valt ut ”besvärliga” kaféer med flit och gått förbi dem som fungerar? Nej, så är det inte. Vi följde kaféstråket. Vi kunde förstås kollat Centralen och Nordstan (ett stort inomhuscentrum) och fått ett helt annat resultat. Men är man ute efter en fika så är det oftast inte dit man söker sig. Inte långt från Göteborg ligger Alingsås som är känd för att vara en riktig kaféstad. Och tittar man på Alingsås Turistbyrås informationssida på Internet så finns en rullstolssymbol bredvid alla tillgängliga kaféer. Det skulle man önska att även Göteborgs turistbyrå skulle kunna bistå med. Men där finns ingen sådan information. Nu är det snart 2010 och detta är bara en liten del av alla ”enkelt avhjälpta hinder” som finns i vårt samhälle. Hur många ”enkelt avhjälpta hinder” kommer att finnas kvar? Och vem skall betala för att avhjälpa dem? På de flesta av kaféerna vi besökte var hindret väldigt litet, oftast bara något trappsteg. Men en kaféägare har ofta små marginaler och en ramp är inte det första som inhandlas. Och om de nu skulle lägga ut en ramp så finns det andra föreskrifter som säger att de inte får ligga ute på trottoaren så folk kan snubbla över dem. Då är det tillgänglighetsaspekten för synskadade som bör beaktas. När vi gick rundan var det endast tillgänglighet med rullstol vi kontrollerade. Tyvärr så tror jag att resultatet hade varit klent även med andra perspektiv. Tänker då på synskadade eller allergiker till exempel.